Bråkar vi, vet jag inte vad jag ska ta mig till. Jag kommer ihåg den där blicken. Den där blicken. Besvikelsen i dina ögon. Då du skakade på huvudet och tittade ner. Då jag inte hade en aning om vad jag hade gjort. Då mina närmsta stötte bort mig. Den där tiden, vad de jobbigaste på länge. Då jag inte visste vart vi stod. Vänner? Ovänner?

Om du bara visste. Om du bara visste hur mycket du betyder för mig. Jag blir glad varje gång du skriver till mig. Varje gång vi ses. Du får mig på bra humör. Alltid. Ibland känns det som om du kan läsa mina tankar. Som att du vet vad jag vill höra när jag mår dåligt. Älskling. Sötnos. Hjärtat. Ryser varje gång jag hör dom orden. Från dig. Det betyder så otroligt mycket. Dina kramar. Dina blickar. Dina ord. Din närhet. Kan rabbla så mycket som får mig glad. Du är så fin, min vän. Har gått igenom så mycket med dig. På bara ett år. Och på ett år, har vi utvecklat någon obeskrivligt. Jag är lyckligt lottat över att ha din vid min sida. Jag älskar dig.