Ibland har man bara lust att ge upp. Att bara släppa allt och låta mörkret ta sin fart. Låta alla problem glida bort. Inte bry sig om något. Lämna allt. Men att tänka så, och speciellt göra så, är som att svika sina nära och kära. De som du är solsken för. De som ser dig som livskraft. Man är alltid viktig för någon. Mamma. Pappa. Bror. Morfar. Vännen. Alltid någon. Det måste man ha klart för sig. Med den meningen i huvudet kommer man långt. Tänker man att man inte betyder något. Man är meningslös. Man är oälskad. Ovärd. Tänker man så tar allt stopp. Då är man som en bil utan bensin. Du är värdefull. Du betyder något. Du är älskad. Du finns, och det är det viktigaste. Tro på dig själv, och du kommer långt.